iloveeco

Jaa vart ska man börja... Har inte skrivit på ett bra tag eftersom det har hänt så otroligt mkt den senaste tiden, men jag börjar kortfattat :S
I lösdriften som han var på utvecklades det mugg, och det var inte lite heller. På minst 1 vecka untvecklades det från ett par små skorpor nere vid ballarna till äckliga stora blämmor över hela karlederna, och svullnade så det såg inte klokt ut och inget hjälpte. Detta skedde ju eftersom renhållning i lösdriften inte skötts som det var sagt av idioten som ägde det. Så så frot man tvättat och gjort rent och sedan smort in karlederna så var det ju förjäves eftersom det inte fanns nåt annat än dynga i hagen. Var så fruktansvärt förbannad o lessen eftersom han hade så ont.
Så vi försökte panikflytta honom därifrån till ett ställe närmare oss, vid Vassunda utanför sigtuna, men det var ju lättare sagt än gjort. Eftersom uppfödaren inte vant honom vid grejjer som tex att bli lastad så kan ni ju tänka er hur det gick vid första försöket vi provade.
Vi fick  honom i transporten men när vi stängde så fick han fulkomlig panik, och utbrott, men han var inte rädd, bara förbannad för att han inte fick gå tillbaka till hagen. Det var ett under att han inte hade sönder transporten och sig själv.
 Så vi var tvugna att lämna det åt sitan så länge och fikc meddela det till det andra stallet.
Men som tur va så hade ägarna där en mindre buss och erbjöd sig att hjälpa oss *Hallelulia*
Så de kom och hjälpte oss att "lasta" honom, dvs han fick ett helvete utanför transporten så han ända utväg var att springa in i transporten, och det gjorde han. Sen bårkade han hela vägen från Kapällskär till Vassunda och när han va framme så hoppade han ur transopten utan att ens vara mer varm än normalt! Jag vettefan va han går på, men det kändes inte så normalt, vi har köpt en riktig tjurfäktningshäst och det märks!
Väl framm där så kändes allt bra, han kom överens med de 2 hästarna som fanns där i hagen, en liten arab jämnårig med Eco och en enorm dressyrhäst på 2 år. När vi såg den där stora så tänkte man *ooh nej!* Men man hoppades ju på iaf att Eco skulle vara så smart o hålla sig undan honom. Och där e vi nu..

Idag tog vi ut Eco utanför hagen för första ggn sen han kom. Det var inga problem, han följde med oss som om han inte gjort nåt annat tidigare. Det var ju så klart lite läskigt, saker som lät när det blåste och karlar som meckade med bilar, men det gick snabbt över :)
Vi stod utanför hans hage för att inte göra de andra pluttarna oroliga, det hade nämligen åkt en som var där tidigare samma dag. De stod och glodde väldigt mkrt och undrade vad i hela friden vi höll på med. Min bror var med, och så mamma förståss. Han var riktigt modig. Vi tvättade rent Ecos mugg som han fått i båda karlederna bak, såg inte bra ut, så mamma höll i Eco, brorsan höll upp Ecos framhov så att han skulle ha det svårare för sig om han skulle försöka sparkas. Men f*n vad han sparkade likt förbaskatr, hoppade på två ben, gick nästan ned på knä, sprang omkring, ja säg det han inte gjorde. Han va så sur, men vad ska man göra, vill ju bara väl. Men jag klarade iaf att tvätta båda karlederna, och smörja in, tog rikligt med helosan sol. Så sprayade vi in honom med insektspray och jag passade på att ha lite pälsglans i manen.
Han såg väldigt nöjd ut efter den spabehandlingen :)

Idag var vi o häslade på Eco efter jag jobbat, Fredrik med, min pojkvänn. Blev jätteglad eftersom den här hästen kommer ju vara med oass ett bra tag. Så förr eller senare så måste han ju faktist bekanta sig med honom. Har lovat Fredrik att han ska få rida på Eco när han blivit stor o stark :)
Vi ville åka dit för att hälsa på honom och hålla lite koll på hur mkt de har att äta, har ju varit väldigt magert efter torkan så två av hästarna i hagen har magrat nå fruktansvärt, som tur va inte Eco men iaf.. Om det varit mina hästar skulle jag skrika rakt ut o ta tag i det, men de verkar inte bry sig om sina småttingar :S
Folk e så himla dåliga på att sköta sina hästar vad det gäller foder idag :/
Hur som helst så mådde Eco väldigt bra, och han var som vanligt först fram till oss och hälsade när vi kom, han känns som en stor hund som hänger med :)
De hade börjat växa mer gräs i hagen så vi blev nöjda med det vi såg, fint väder vart det ju också!



Nyfikna småttingar :D Fredrik höll sig lite i bakgrunden, gärna på bergknallen, hästar e ju inte direkt hans intresse ;P


Men han var även nere och häslade på dem, både Eco o Schuppe vart nyfikna på honom :) Det gjorde mig glad

Iag gick jag upp tidigt för jag blev sugen på att åka till Eco fast vi sa att vi inte skulle det dagen innan, men jag kunde inte låta bli. Jag tänkte åka kommunalt, tar 2 timmar dit, så jag ville åka så tidigt som möjligt. Så vaknade mamma o ville också förlja med iaf. Så vi tog mc:n. Just när vi satt oss så började det regna, men bara lite så vi åkte iaf. Skulle det blivit värre längre ut mot kusten så skulle vi vända, men det blev så pass att solen nästan sprack igenom och vi fortsatte. När vi kom fram hade det mulnat lite och börjat dugga. Jag gick och tittade vid hagen, och då låg de o sov igen utom Marabou som var hungrig. Honom gav jag massa gräs, och morötter men morötterna gillade han nte :O
Så kom Eco, han blev väl lite svartis, och han gillade iaf morötterna :) Jag var där en stund inne i hagen med dem, och borstade på Eco, försökte iaf. Marabou ville ju också bli borstad, så han jävlades med Eco hela tiden o_O
Jag borstade lite på honom med så vart hna glad :)

Det började regna mer så vi åkte hemmåt igen, och det var ju inte det roligaste man gjort. O det pissade helt sjukt! Jag vart helt genomblöt så vi var tvugna o stanna o försöka värma oss på en sån där vägkrog, roslagsstoppet,. Det var helt värdelöst, hade ju ac på när det var sk*tkallt! Höll på att frysa ihjäl. som tur var kom världens bästa Krille o hämtade mig, min gudfar.
Sen vart det en middag med oxfilé och stekta grönsaker, smarrit värre! :)


Eco; "Såå skönt när matte kliar mig"

Idag fick jag träffa Eco för första gången hemma hos "oss", altså där han e på lösdrift. Det var helt underbart! Jag klev ur bilen och såg honom ligga plattfall på sidan o sov med hela gruppen.. Såå han trivs o de accepterade honom så fort! :D
Eftersom de sov så ville vi inte gå upp o störa dem, så vi mockade hagen och åt lite lunch och väntade till de hade vaknat.
Vi gick in i hagen och han kom direkt fram till mig, de var som att han kände igen mig, trots att jag inte träffat honom sen valborg. Jag gick fram o gav honom en kram och en puss, så rann det lite tårar. Jag var sååå himla lycklig, har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv! <3
Vi satte på honom grimma utan problem, (han har krånglat med det innan eftersom uppfödarn inte velat tränat hnom), och kände igenom honom efter skador och så. Han stod helt stilla, lyfte på hovarna utan krångel och
kändes allmänt fin  och "torr" i benen bortsett från att han hade jättelånga hovar, mugg på båda bak samt en megafästing i pannan. Jävla människa som inte kan sköta hästen ordentligt enligt avtal innan de skickade honom. Blir så trött o förbannad. Så nu måste vi fixa hovslagare fort som bara den, hans hovar var nästan som alladintofflor :S
Men för övrigt så var det braa och han var sååååå snäll o sälskapssjuk :)


Eco och Schuppe; "Det kan ju vara godare gräs därborta hos de där människorna"


Nyfiken i en strut!


Puss puss :)


Snyggingen Eddie - lusitano/frieser, såå lik Annuncio


Bita mig i ridbyxan :O skulle smörja in muggen, lättare sagt än gjort :)

Idag kom han äntligen, vår häst!
Han har åkt 8 timmar i en jättefin buss ända från Tanumshede på västkusten för att sedan komma till Södersvik, mellan Norrtälje och Kapellskär där han ska börja sitt nya liv med 3 andra 1-åringar samt en 2-åring. Jag har själv inte varit där och hälsat på honom idag eftersom jag jobbade, men mamma har. Hon berättade för mig att han var kollugn, han sa inte ett ljud när de lasta av honom och inte heller när han fick stå ensam inne i stallet en stund innan de släppte in honom till de andra.
Han har redan fått en kompis, en liten lusitano/frieser korsning som faktist liknar Annoncio väldigt mycket. Stackarn har ett sånt fult namn, Edgar, men vi kallar honom Eddie för det e ju bra mkt finare.
Det har varit ett helve på drygt en månad att få hit Eco pga en uppfödare som inte ville hästens bästa. De hade varken avvant honom från sin morsa eller lasttränat honom eller stoet för den delen. Så de har misslyckats med minst 3 försök, samt att de ångrat sig att de sålde honom av någon anledning som jag inte förstått.
Men men nu e han här och vi slipper ha med de idioterna att göra.
Nu ser jag bara fram emot en framtid med den här hästen. Vi ska lära honom så mycket det bara går från vanlig dressyr och hoppning till trickträning, WE (working equtation), fältävlan och så har jag en dröm att få träna tornespel, men de kommer ju dröja innan dess. Men jag ska iaf börja förbereda på marken :)
Det här ska bli så himla kul och spännande, ser verkligen fram emot att få träna min häst!:D

Hej! :)

Det här är alltså min och mammas blogg. Den kommer handla om oss och vår häst Eco´s uppväxt och utveckling. Det är första gången som jag startar en blogg men det ska nog gå bra.

Jag heter då Karolina! Mitt största intresse är hästar och jag började rida lite smått på envisa ponnier när jag var 4 år på överby ridklubb i Rotebro. Sen har intresset bara rullat på. Jag böjade rida "på riktigt" på Väsby ridklubb där jag fortsatte utvecklas på olika ponnier, många favoriter men inga speciella. Men de sitsa åren (5 år) jag red där fastnade jag för ett otroligt gulligt New forest sto som heter Winny. Det var min ögonsten och är det fortfarande fast jag inte ridit där på typ 5 år.
Hon kom från Gotland, (jag är halvgotlänning så lite konektion där), och hade aldrig gått i ett ridhus, aldrig hoppat vanliga hinder, hon va tillome rädd för vanliga koner och sockerbitar. Jag fastnade diret när jag såg henne stå ensam i den där mörka boxen dagen då hon kom. Jag fick börja rida henne, och minsan det var en envis och egen liten dam. Jag red henne 2 ggr i veckan samt skötte henne minst 4, ville alltid vara med "min" lilla ponny. 
Vi utvecklades väldigt mkt och blev ett bra team, jag red mitt första dressyrprogram på henne för Roger Olsson, hon som knappt ville gå i form, och fick hela 64%. Jag kommer igåg att jag var så himla stolt o glad!

Jag började hoppträna henne också och det kan jag säga, det var en resa försig. Vilka otroligt roliga minnen jag har av det, alla dessa kaninskutt, helikopter skutt, vägringar, bokningar. Hon hade en sån bra teknik över hindrena som att hon var född till att hoppa, men psyket satte väldigt mycke stopp för henne och hoppade alltid med en SKRÄCKblandad förtjusning. Men jag gav aldrig upp, vi skulle bannemig över, och det gjorde vi och så småningom började hon hoppa galant med mig och vi var ett team.
Vi kom iaf till KM i hoppning och ponnycupen i dressyr :) Jag verkligen ÄLSKAR den ponnyn. Sen tyckte lärarna att jag blev för lång för henne och så var den lyckan krossad. Jag red ett tag till på en större häst ( 175 cm mankhöjd) som kallades Roddan, det var en stor skillnad och jag hopptränade honom med och tävlade han i dressyr. Men så blev han skadad och avlivad, det tog väldigt hårt på mig så jag ville inte vara kvar där. 

 Så nu har det gått ett par år och undertiden har jag haft en massa medryttarhästar så jag la aldrig ridningen på hyllan. Nu var det ett tag sen jag red, men i vintras så hade jag och mamma en arab på foder som vi hade ett tag tills vi upptäckte att stallrutinerna där han stod inte kunde anpassas till hästarna. Vi bestämde oss för att skicka tillbaka honom. Men då fick vi en ny chans och det var medryttare på världens goaste lusitanohingst som heter Annuncio 5 år. Han stod ensam hela dagarna, inga muskler o knappt något fett på kroppen alls, han såg verkligen ut som ett benrangel. Han var så mager att han tillomed stod och åt sitt eget skit :S

 Vi kunde ju inte börja rida honom på en gång, men lite iaf så att han fick komma ut och röra på sig och se miljön som han faktist bodde i. Det vi började med var att fodra upp honom ordentligt, han saknade nog minst 100 kg. På fodringen så longerade vi honom mkt, så han fick upp balansen eftersom det inte fanns nån balans alls, han flängde bara omkring helt vilsen och stressad. På bara två månader utvecklades han till en maffig hingst med lång tjock vacker man, snygg rest nacke och jag bara älskade honom. Och bara barbacka förståss, han hade ingen sadel som passade honom, men det var så mysigt. Köpte en voltigegjord som vi hade på honom. Den var perfekt eftersom han inte kunde bråka så man tappade ballansen. För det vill de ju helst att man ska göra, han ville ju hellre gå till brudarna! ;) Tänk att han gått sina 4 första år som vildhingst i portugal, blir hittransporterad och helt inriden bara på ett år och ändå vara så snäll! Men den där drömmen varade bara under vintern och de ville inte ha några medryttare till honom senare när han blivit "frisk" så då blev man utan häst igen.

Därför har jag och mamma nu köpt vår alldeles egna lilla lusitanohingst som heter Eco. Han kom faktist idag!!! :D då jag startade den här bloggen (30/7 2010)

Jaaa.. det här vara lite om mitt "hästliv". Kommer skriva mer om allt i egna inlägg senare när jag orkar.
Haa det!! Kraaam Karro


Winny, min ögonsten<3



Jag på arabhästen Karthoum som vi hade på foder (j*vlar vad de snöade)


Jag på Annuncio, han va så fin lilla pojken<3 saknar honom verkligen.
(det var så förbannat kallt då i vintras så jag ser ut som en michelingubbe)


Vår Eco! <3<3