iloveeco

Ecos mugg är mkt bättre, med det ser fortfarande skumt ut och är svullet.. Men när vi var hos honom i onsdags förra veckan så märkte vi att Eco inte kom fram till oss som han brukar göra i hagen. Så vi gick dit, satte på honom grimma och skulle gå till stallet, men han vägrade röra sig, det högra bakbenet ville inte röra sig så jag såg direkt en lerkontur av en stor hov på hans lår coh sen såg man den enorma lårkakak. Då hade han ju fått en spark av den stora klunsen så det var jubara att fixa honom i hagen för han ville ju inte röra sig, först ont av muggen o sen en fet jäkla lårkaka på det, stackarn!
Så vi pusslade om honom och grinade lite illa på den stora eftersom vi inte fick miljöträna Eco den dagen heller. Så vi väntade och åkte till Eco i söndags för att gå på en prommenad med en fin capson som vi ville testa på honom efetrsom han behöver nåt skarpare än en grimma.
Så vi gick till hagen i god tro att han hade blivit bättre med lårkakan, för muggen var så pass fin nu att han iaf kan gå en prommis :)
Men såna förhoppningar ska man ju inte ha.. Vi kom till hagen och han kom inte fram, så vi gick fram till honom, statte på grimman och skulle gå, men han vägrade.
Jag tänkte vafaan :S
Nu var ju det vänster bak som han inte ville röra, men det fanns inga tecken på vad det kunde vara, men vi trodde att han hade fått lymfangit så man fikc ju panikringa veterinär och hon kom men kunde inte fastställa va som var fel, så han fick smärtstillande och började bete sig mer som en häst efter ett tag. Så vi åkte ju hem i god tro om att det skulle bli bättre, men icke..
Så åkte vi till honom igår, kommunalt vilket va ett helvete, fick gå hundra mil över åkrar o träsk o diken så sträkte jag skinkan när jag hoppade över ett av dikena, så nu kan ju jag knapt gå!!! :O Va e detta!?!!
Så gikc jag direkt och hälsade på Eco och han såg för bedrövlig ut :( Alltig bara hängde, han hade ingen aptit eller nånting, men vi gick och hämtade hans smärtstillande (fenadryl i pulverform)  som vi blandade ut med rivna morötter och äpplen. Så gick vi tillbaka till hagen och såg på långt håll att han hade ställt sig i en brant backe med bramdelen neråt för att avlasta bakdelen. Och där stod han bara och det såg ut som att han bara ville dö, det var fruktansvärt att se, så långt från normalt som det bara går när det gäller en halvvild åring.
Men vi gav honom blandningen och han mumsade lite av ren hunger eftersom han inte kunde gå och beta och tillslut så fick han ju i sig all smärtstillande men det tog en stund innan det började verka. Vi var tvugna att ringa veterinären igen eftersom det såg ut som hans liv höll på att ta slut då, det var så jobbigt och tårarna bara sprutade :'( Min fina kille...
Veterinären kom och gjorde allt möjligt, skulle tillome gå int rektalt och känna på bäckenet men det va inte ok, sprutor o klämma lite här o där gikc väl an men inte det! Men hon kunde inte heller fastställa va han hade så ont för. Så vi pratade med Kerstin och Daniel ( de som hjälpte oss hit) och sa att vi ville ta in honom i stallet istället för de andra hästarna kunde inte låta honom vara heller. Men då skulle vi fått ta hoom till ulltuna idag sitaället och det hade blivit lite svårt med transport o så. Så vi fick en tid att komma till Ulltuna igår, så han fick lugnande och leddes in i transporten och lastades av på Ulltuna så nu står han där. Men det vart iaf inte avlivning som tur va, för det fuktade vi när han var som dåligast igår!
vi får väl se om de kan höra av sig med en diagnos imorrn, HOPPAS det inte är något alvarligt! :'(
Även om han inte varit den snällaste häst man träffat så har han ju iaf fastnat i ens hjärta och man saknar honom när man inte är hos honom..