iloveeco

Idag var vi hos Eco. Han var på lite malligt humör idag och ville absolut inte komma när vi ropade, han sprang åt andra hålet istället. Får väl hoppas att det bara var idag :P Så vi gikc på en liten upptäcktsfärd i hagen samtidigt som vi kollade staketen o så. "Råkade" ju kliva fram runt en buske bakom Eco så han höll på att skita på sig, han gjorde en liten showtrav och stannade o bara stirra, såg väldigt förvånad ut eftersom vi aldrig kommit från det hållet, som om han inte visste att vi var i hagen liksom..... Men han kom iaf fram då o skulle väl tala om att vi inte fick skrämma honom på det viset haha :P Tycker nästan att om han ska kunna överleva måste han ju stå ut med lite knasiga saker ibland!
Tog in honom iaf, kratasade hovarna utanför stallet för miljöträninges skull, att stå stilla är nämligen bland det svåraste som finns. så gick vi in för att testa om han accepterade att ha på sig capsonen, det gjorde vi inne i boxen för ordentlighetens skull ifall det skulle hända något :)
Men det va ju inga problem, lite otymplingt och krånligt tyckte han väl men han gjorde inga utbrytningsförsök utan accepterade den helt. Nu kan man ju iaf börja jobba lite med han på ridbanan med den.
Sen gick vi ut, fats då hade vi bara grimman och kedjan över nosryggen. Promenerade en stund så vi kom fram till sandbanan, som han bara gått till en gång förut, så låg det några vita bomar där som jag passade på att kliva över och det var ju inga problem. Så kom det ut några svampplockare på vägen i röda kläder, fint med extra miljöträning tänkte vi!
Men äh det var väl inget tyckte han, han var tillome så vänlig att när de skulle hälsa på honom så mötte han upp med sitt huvud ´glatt!
Vi tog lite kort och sen när vi kom tillbaka till stallet gick jag ut på ridbanan, tnkte att han skulle få jogga lite. Och det gick väldigt bra, fats först fattade han ingenting, vadå springa? :S :P
Men efter mamma jagade på honom lite så började han jogga och trivdes med det lite med, så vart det riktigt kul och han brallade till. Men det var inget allvarligt, han brllade så pass lugnt att det inte kändes i grimmskaftet ens. Och efter det så backade jag honom och då var det lugnt igen :)
SÅ HIMLA NÖJD OCH LYCKLIG! :D:D:D






















Kom på att nu smorde jag in hans mugg och det är inte mugg längre, utan äntligen, äntligen läkt :D

Förra sommarn var jag och mamma på arab SM i Strängnäs. Vi hjälpte till där, mamma var bla funktionär och föräljare i i nåt tält där man kunde hitta fina begagnade prylar till häst och ryttare, medan jag stod i köket/cafeterian fixade mat o fika under dagarna. Tyvärr kände man sig som askungen, eftersom hon  som var "boss" inte var så speciellt trevlig. Så fort jag kunde stack jag iväg och tittade på alla olika grenar och även bland alla uppställda hästar. Vi träffade några där som driver ett arabstuteri ute i Tungelsta som vi kände sen tidigare på den tiden när jag o mamma var medryttare på Pjano och Waggie. De hade deras största arab med sig, Karthoum, en 9-årig valack som är väldigt vacker :) De hade en tjej som red honom i de olika grenarna, hon hade nämligen tränat honom  inför det här hemma hos sig i Skåne. Tittade lite på det ekipaget men tyckte absolut inte att han såg nå speciell ut då under ryttare. Fruktansvärt framtung och låg.
Men man höll ju på dem iaf efetrsomn man kände dom och visste att de har fina araber på gården där hemma:)
Så hälsade jag och mamma på dem ena av kvällarna, typ andra dagen. de berättade att tjejen som tävlade Karthoum hade blivit magsjuk och de visste inte om hon skulle kunna tävla dagen därpå. så jag skojjade och ropade glatt rakt utt att jag kunde rida ist för henne, jag var jäkligt sugen, fast jag hade aldrig suttit på hästen. De garvade lite smått åt mitt utropande, men dagen därpå komde minnsan in sproingande o ville verkligen att jag skulle tävla. Självklart ställde jag upp. Fick panikfixa kläder, köpa ridhjälm, här, chaps där, låna ridbyxos osv..
Jag skulle ställa upp i först fältstävlan och sen speed och kände att nervositeten kom krypande hastigt.
för det första hade jag inte tävlat sen jag gick på ridskolan mellan 2003-2004 och för det andra som jag sa, så hade jag aldrig tärffat hästen tidigare.
Men men upp på honom och testade lite innan fältävlan startade.
Jag säger då det.... KAMEL ut i hovspetsarna! Han var precis som jag beskrivit honom tidigare. Undrade faktist hur de här skulle gå. Så provhoppade jag och då jäklar vaknade kamelen till, han var fortfarande l¨ång och låg, benhård i munnen men helt galen, och lyssnade varken på sits eller tygeltag, men han hoppade iaf och det var huvudsaken!
Så vi startade och han tog i, så under första delen av rundan fick jag ta i så jag höll på att kräkas för att få in honom, han drog som en kapplöpningshäst, helt galen men det blev så jobbigt eftersom jag nästan satt på långa tyglar när han va så lång och fikc fan lägga mig över hans hals när han hoppade o sträckte ut halsen ännu mer. Jag var helt slut och armarna hade jag nästan tappat känsleln i. Så kom vi mot det näst sista hindret, ett hinder i ett dike med stöd bomar samt vattenmatta i. Tänkte han ska över och jag vill vinna! Han hoppade men precis över hindret fick han ju syn på den där jäkla vattenmattan och gör nåt hellikoptervrid eller nåt så jag hängde på sidan om honom med ena benet över sadeln och andra under magen santidigt som jag klamrat mig fast med armarna runt hans hals och kände att om han höjer huvet nu så kommer jag upp... men han sänkte huver meer! så typiskt :O jag hade en sån bra tid! Jag ramlade ju så klart av, så bittert.. Men det var ändå kul :)
Speeden var lite senare på dagen, det var en raksträcka på gräsplanen där vi ridit fältritten tidigare. Kände mig så sjukt taggad eftersom han var så på, man sket ju i formen då det skulle ju bara vara fullt ös rakt fram. Och det blev det, men tyvärr så lyssnade inte publiken på speakern så de stod för nära banan på ena sidan så han trängde ut i gräset, "blev rädd", och förlorade några hundradelar/sekund på det annars hade jag kommit bland de tre bästa!
Så jag var riktigt nöjd med det, det var en upplevelse som jag absolut inte förväntat mig näg jag åkte dit.
Sen vart det ju såklart gnäll från "kökshäxan" att jag egentligen inte fick gå ifrån, men det sket jag i, vem e hon att komma o bestämma sådär. Jobbade utan att få betalt, bara för att hjälpa till lite så.
Efter de dagarna så fick jag och mamma ett ryck att ta nån av deras araber på foder, och vi hade fixat plats på Antuna gård i väsby.
Fick först en lite arab, Karthoums brorsa Karthousch. Han var utbildad i galopp och hade spenderat en tid på blommeröd i Skåne. Men honom hade vi inte länge eftersom han fått ont i ryggen efter alla löp han gått på Täby så honom skickade vi tillbaka och fick Karthoum. Det var menat att vi skulle ha honom från bröjan men jag fastnade vid brorsan när vi var där och provred. Hur som helst så försökte vi träna bort kamelen i honom, men vi gav upp, ägarna la sig i för mkt och sa att vi tex enbart fick rida max 2 ggr i veckan, samt att hästen var så fruktansvärt bortskämd så han blev elak. Så vi skickade tillbaka honom också.
Det var då vi började rida lusitanohingsten Annuncio som jag kan berätta om en annan ggn, för de e en lång och jobbig historia.. och honom saknar jag väldigt mkt fortfarande:'(




fin kamel ;)




Kolla kamelen :P

Speeden

Framhoppning

Imorrn ska mammsan o jag åka till Eco och jag måste ta med mig kameran, jag e så klantig o glömmer den hela tiden.. Man saknar ju honom riktigt mkt när man inte varit där på ett tag, de e synd, jag skulle vilja vara där oftare men det blir typ bara söndagar, måndagar och ibland ¨torsdag förmiddagar. Så dåligt jobb så jag måste verkligen byta, vill ha lite mer regelbundna tider och förmiddagspass istället för dessa kvällar :s
Aja man har iaf ett jobb som ger en råd att ha Eco iaf :D
Det är helt underbart att ¨få sin dröm att gå i uppfyllelse!

Va hos Eco  på förmiddagen med mamma, vi mockade och skötte om den envisa muggen och jag glömde kameran så klart, så klantiiig! Eco har iaf fått en salva mot muggen som veterinären skrev ut efter de tagit bakterieprov på han s mugg när han var på ulltuna. Det var streptokocker, envist skit som inte velat ge sig. Men nu tack vare salvan så ser det riktigt bra ut och Eco har blivit så himla snäll nu äntligen när han förmodligen upptäckt att vi hjälpt honom att få bort det här onda :)
Respekten finns och det blir bättre och bättre, han får betyget MVG i uppförande mot oss, andra och andra hästar, en liten guldklimp  till 1-åring! Än så länge iaf.. :P Sk abörja vänja honom vid capson nu de närmaste dagarna så vi kan börja longera och tömköra honom så snart som möjligt. Ska bli så kul! :D

Ska sova över hos mamma inatt, vi ska åka till Eco på förmiddagen innan jag börjar jobba. Sk försöka komma ihåg att ta kort så man har nåt att blicka tillbaka på.. Nattinatti


Sommarkurs på Strömsholm 25/6-09
Ska drömma lite om den veckan´, fick rida en PRE o han var helt fantastisk, gjorde allt jag bad honom om! En kanon häst!

Det va en fin dag då så jag tog några bilder då jag äntligen kom ihåg kameran!
Bra stolt över att få äga en så snygg 1-åring :)

Jag hr då flyttat, det är därför jag har varit så dålig på att uppdatera. Det är jag och min pojkvän, numera sambo som köpt en lägenhet i Täby, Hägernäs, i ett höghus våning 9 av 9. Det känns som man lever i lyx. Den är nyrenoverad och helt i min stil och jag stormtrivs. Så har man ju en utsikt som heter duga kan jag ju säga och bilder kommer :)

Eftersom jag tog upp Cesar i förra inläggen så tänkte jag bara skriva lite om vad jag tcyker..
Jag älskar att hålla på med djur, framför allt hästar och hundar. Sen jag varit liten har jag alltid velat ha hund, jag har tillome köpt koppel mm till mina gosedjurshundra och varit ute och gått med dem o korrigerat dem när jag tyckt det behövt.. lät lite knäppt men det jag menar e att jag alltid velat jobba tillsammans med hund, och häst då jag började rida. Det är min passion och drömyrke, men det är inte förns nu, eftersom jag inte haft möjlighet till egen hund och häst förns de senaste 2 åren då min granne skaffade en bordercollie/wippet som jag fått uppfostra samt köpt Eco med min mamma som jag verkligen känt att jag vill satsa på det.
Så när jag nu jobbar med hund och häst så använder jag Cesar Milans tekniker och principer. Det jag gillar med honom är att han här hundpsykolog och talar med hundrna genom energi och kroppsspråk. Dessa "metoder" fungerar faktist på hästar med och det är fantastiskt att få se resultaten.
Balder som jag jobbat med sen han var valp är jag väldight stolt över, han visar sån otrolig kärlek till en och det går vekligen att tala med honom med hjälp av Cesars metoder.




"Min" skrutthund som jag älskar.

Nu känns det verkligen som att jag och mamma har fått credd för det arbete vi har lagt ner på Eco. Han visar mkt respekt och tillgivenhet till oss och andra människor, men man får se upp för det kommer små snesteg lite då och då när han känner att han får tillfälle för det. Men jag e så stolt över honom, efter allt han varit med om! 1 maj när vi var och hälsade på honom för första ggn så kunde vi inte ens få på honom grimman, knappt ens klappa honom.
Trots alla motgångar så ångrar jag inte det minsta att vi köpte honom, om allt fortsätter så här så kommer han bli en otroligt bra häst, som vi kommer att komma långt med.
När han blivit helt frisk från bakterierna i kroppen efter muggen så ska vi börja vänja honom vid bett och longergjord + tömar. Än så länge har han iaf accepterat att vi hänger grejjer på honom, MEN han måste alltid få titta på sakerna, det är viktigt för honom!
Han e för härlig :D
Vi ska även börja förbereda lite försiktigt för 3-årings testet. Det känns som det är dags för det eftersom han visar att han har en energi inte av denna värld, och behöver göra utlopp för det. Han beter sig väldigt ofta som en understimulerad hund.
Idag ¨så gjorde han ett utfall då jag ledde honom från hagen. Det finns en stor hundbur utanför stallet som han helt plötsligt blev rädd för, så sprang han bara rakt på mig, och jag blev rätt förbannad. Detta tillhör ju den dåliga respekten och tilliten han har för människor. Men jag fick snabbt ordning på det genom att rycka hastigt några ggr, men ej hårt!, i grimskaftet med kedja som vi trätt igenom ena sidoringen och över nosryggen till andra sidoringen på grimman ¨så att han backade, så petade jag på honom vid armvecket så han gick i sidled från mig mot hundburen, så det gick bra och jag fick den respekt jag ville. Sen var allt lugnt.
Som Cesar Milan brukar påpeka, att man måste möta farorna djuret reagerar på, och vinna dess förtroende i situationerna för att kunna gå vidare.
Lite osammanhängande inlägg men aja det får bli så när jag e så dålig på att uppdatera.

Sitter här och väntar på att mamma ska komma hem, hon har varit hos Eco själv idag när jag jobbade. Han har ju fortfarande en sån svår mugg så det måste tas hand om varannan dag. Man får hoppas att hon har lite bilder med sig hem :)

Idag fick vi hem Eco från ulltuna. Jag var inte med och hämtade honom men mamma va det :)
Kom hem med fina bandage runt båda bakbena, de hade behandlat muggen, *skönt*
Men nu minsann berättade mamma att han gikc på transporten utan lugnande, det går frammåt känner jag. Men väl inne i transporten när de började åka så bråkade han hela vägen hem till stallet.. som vanligt.. Det går väl ur honom nån gång iaf :P
Han fick en jättefin box mittemot ett sto med sitt lilla för, så han hade iaf nåt kul o titta på. Hlet coolugn gick han in i stallet, där han aldrig varit, direkt in i boxen som om det är det han velat  hela tiden. Han såg så nöjd ut berättade mamma.
Förmodligen så är det det här han behövt efter allt som har hänt, han har ju separerats från mamman, åkt transport första ggn drågad i 8 timmar, kommit till ett nytt ställe med massa unghästar som han aldrig umgåt med förut i lösdrift som han aldrig gått, fått mugg och blivit behandlad för det, transporterats igen till ett nytt ställe med nya unghästar, blivit undersökt av 2 olika veterinärer på 2 dagar varav den ena dagen lastades han igen för att hamna på ulltuna och ståi box med massa andra hästar runt om sig, bli undersökt grundlagt inkl. röntgad av nya människor, för att sedan lastas på transport och åka igen för att sedan få ställas i box med bandage på benen i ett helt nytt stall med nya hästar och människor omkring sig.. och det här var ändå kortfattat nu, så när man tänker efter så förstår jag att han behövde en paus inne i en box för sig själv :)
Nu har vi iaf en nöjd och frisk häst som vi gjort allt möjligt för på en knapp månad!
JAg älskar det här lilla busfröt!! :D <3 (som inte är så liten)

När vi kom till Ulltuna så vägdes han, och hör o häpna.. Eco vägde 420 pannor!!!
Veterinären gissade på 250-300 kilo och fick lugnande efter det när han transporterades dit, och jag tyckte det var konstigt att han piggnade till så fort som han gjorde.. Jäkla biffig skitunge vi köpt :D om han får överleva det här som vi inte vet vad det är så ska det bli ett sant nöjje att få rida denna hingst som förmodligen kommer att bli en riktig BIFF! :D
Can barley whait!!!

Ecos mugg är mkt bättre, med det ser fortfarande skumt ut och är svullet.. Men när vi var hos honom i onsdags förra veckan så märkte vi att Eco inte kom fram till oss som han brukar göra i hagen. Så vi gick dit, satte på honom grimma och skulle gå till stallet, men han vägrade röra sig, det högra bakbenet ville inte röra sig så jag såg direkt en lerkontur av en stor hov på hans lår coh sen såg man den enorma lårkakak. Då hade han ju fått en spark av den stora klunsen så det var jubara att fixa honom i hagen för han ville ju inte röra sig, först ont av muggen o sen en fet jäkla lårkaka på det, stackarn!
Så vi pusslade om honom och grinade lite illa på den stora eftersom vi inte fick miljöträna Eco den dagen heller. Så vi väntade och åkte till Eco i söndags för att gå på en prommenad med en fin capson som vi ville testa på honom efetrsom han behöver nåt skarpare än en grimma.
Så vi gick till hagen i god tro att han hade blivit bättre med lårkakan, för muggen var så pass fin nu att han iaf kan gå en prommis :)
Men såna förhoppningar ska man ju inte ha.. Vi kom till hagen och han kom inte fram, så vi gick fram till honom, statte på grimman och skulle gå, men han vägrade.
Jag tänkte vafaan :S
Nu var ju det vänster bak som han inte ville röra, men det fanns inga tecken på vad det kunde vara, men vi trodde att han hade fått lymfangit så man fikc ju panikringa veterinär och hon kom men kunde inte fastställa va som var fel, så han fick smärtstillande och började bete sig mer som en häst efter ett tag. Så vi åkte ju hem i god tro om att det skulle bli bättre, men icke..
Så åkte vi till honom igår, kommunalt vilket va ett helvete, fick gå hundra mil över åkrar o träsk o diken så sträkte jag skinkan när jag hoppade över ett av dikena, så nu kan ju jag knapt gå!!! :O Va e detta!?!!
Så gikc jag direkt och hälsade på Eco och han såg för bedrövlig ut :( Alltig bara hängde, han hade ingen aptit eller nånting, men vi gick och hämtade hans smärtstillande (fenadryl i pulverform)  som vi blandade ut med rivna morötter och äpplen. Så gick vi tillbaka till hagen och såg på långt håll att han hade ställt sig i en brant backe med bramdelen neråt för att avlasta bakdelen. Och där stod han bara och det såg ut som att han bara ville dö, det var fruktansvärt att se, så långt från normalt som det bara går när det gäller en halvvild åring.
Men vi gav honom blandningen och han mumsade lite av ren hunger eftersom han inte kunde gå och beta och tillslut så fick han ju i sig all smärtstillande men det tog en stund innan det började verka. Vi var tvugna att ringa veterinären igen eftersom det såg ut som hans liv höll på att ta slut då, det var så jobbigt och tårarna bara sprutade :'( Min fina kille...
Veterinären kom och gjorde allt möjligt, skulle tillome gå int rektalt och känna på bäckenet men det va inte ok, sprutor o klämma lite här o där gikc väl an men inte det! Men hon kunde inte heller fastställa va han hade så ont för. Så vi pratade med Kerstin och Daniel ( de som hjälpte oss hit) och sa att vi ville ta in honom i stallet istället för de andra hästarna kunde inte låta honom vara heller. Men då skulle vi fått ta hoom till ulltuna idag sitaället och det hade blivit lite svårt med transport o så. Så vi fick en tid att komma till Ulltuna igår, så han fick lugnande och leddes in i transporten och lastades av på Ulltuna så nu står han där. Men det vart iaf inte avlivning som tur va, för det fuktade vi när han var som dåligast igår!
vi får väl se om de kan höra av sig med en diagnos imorrn, HOPPAS det inte är något alvarligt! :'(
Även om han inte varit den snällaste häst man träffat så har han ju iaf fastnat i ens hjärta och man saknar honom när man inte är hos honom..

Jaa vart ska man börja... Har inte skrivit på ett bra tag eftersom det har hänt så otroligt mkt den senaste tiden, men jag börjar kortfattat :S
I lösdriften som han var på utvecklades det mugg, och det var inte lite heller. På minst 1 vecka untvecklades det från ett par små skorpor nere vid ballarna till äckliga stora blämmor över hela karlederna, och svullnade så det såg inte klokt ut och inget hjälpte. Detta skedde ju eftersom renhållning i lösdriften inte skötts som det var sagt av idioten som ägde det. Så så frot man tvättat och gjort rent och sedan smort in karlederna så var det ju förjäves eftersom det inte fanns nåt annat än dynga i hagen. Var så fruktansvärt förbannad o lessen eftersom han hade så ont.
Så vi försökte panikflytta honom därifrån till ett ställe närmare oss, vid Vassunda utanför sigtuna, men det var ju lättare sagt än gjort. Eftersom uppfödaren inte vant honom vid grejjer som tex att bli lastad så kan ni ju tänka er hur det gick vid första försöket vi provade.
Vi fick  honom i transporten men när vi stängde så fick han fulkomlig panik, och utbrott, men han var inte rädd, bara förbannad för att han inte fick gå tillbaka till hagen. Det var ett under att han inte hade sönder transporten och sig själv.
 Så vi var tvugna att lämna det åt sitan så länge och fikc meddela det till det andra stallet.
Men som tur va så hade ägarna där en mindre buss och erbjöd sig att hjälpa oss *Hallelulia*
Så de kom och hjälpte oss att "lasta" honom, dvs han fick ett helvete utanför transporten så han ända utväg var att springa in i transporten, och det gjorde han. Sen bårkade han hela vägen från Kapällskär till Vassunda och när han va framme så hoppade han ur transopten utan att ens vara mer varm än normalt! Jag vettefan va han går på, men det kändes inte så normalt, vi har köpt en riktig tjurfäktningshäst och det märks!
Väl framm där så kändes allt bra, han kom överens med de 2 hästarna som fanns där i hagen, en liten arab jämnårig med Eco och en enorm dressyrhäst på 2 år. När vi såg den där stora så tänkte man *ooh nej!* Men man hoppades ju på iaf att Eco skulle vara så smart o hålla sig undan honom. Och där e vi nu..